"Fasar för nätterna. Dom är vidriga."
Bakgrund (saxat ur blogginlägget Mobbning är ett brott som bör införas i Brottsbalken, 2/2): "Vad sedan gäller vuxenmobbning så ska i dagarna, närmare bestämt den 19 februari, ett mycket tragiskt fall av arbetsplatsmobbning avgöras i Östersunds tingsrätt. Det gäller socialsekreteraren Lars Persson i Krokom som en junimorgon år 2010 - dagen innan hans dotter skulle ta studenten - i bottenlös förtvivlan begick självmord efter att, enl. åklagaren, ha blivit utsatt för kränkande särbehandling, i vardagligt tal mobbning, på sin arbetsplats i Krokoms kommun. Två chefer står åtalade för Vållande till annans död i samband med arbetsmiljöbrott. Åklagaren Åse Schoultz kommenterar: Arbetskollegerna har samtliga vittnat om oro och turbulens på enheten, och det förekom härskarteknik..."
Dom har nu fallit i ärendet (Mål nr. B 2863-11). Två chefer inom IFO, Individ- och Familjeomsorgen i Krokoms kommun, fälls för Arbetsmiljöbrott (bl.a. kränkande särbehandling) genom vållande till annans död. De lagrum som hänvisas till är 3 kap. 7§ 2 st. och 10§ Brottsbalken. Där kan vi bl.a. läsa: "Den som av oaktsamhet orsakar annans död, döms för vållande till annans död till fängelse i högst två år...Är brottet grovt döms till fängelse i lägst ett och högst sex år."
Påföljd: eftersom de båda cheferna "är tidigare ostraffade, kan påföljden för var och en av dem bestämmas till villkorlig dom i förening med kännbara böter." Bötessummor: 23.000, resp. 50.000 kronor.
Utredningen bjuder på upprörande läsning. Arbetsmiljön på den enhet inom Krokoms kommun där Lars hade sitt dagliga arbete, IFO, påminner mer om en ormgrop än om en normal arbetsplats. Hans närmaste chef var känd för sin kontrollerande och styrande ledarstil. Hon tog sig friheten att skälla ut människor när det passade henne. Hörda arbetskamrater vittnade om att "Lars förändrades och blev rädd när Lisa (fingerat namn) tillträdde. Många berättade att hon hade favoriter och 'svarta får', samt att de uppfattade att hon kontrollerade Lars´ärenden , var Lars var osv. De har berättat att hon fick Lars att känna sig osäker och rädd, samt att Lars pratade mycket med dem om hur dåligt han mådde. De har berättat att de även själva uppfattade att hon hade en härskarteknik, att hon skällde och suckade över Lars, samt att hon med blickar visade vad hon tyckte om Lars. De har berättat hur hon kunde gräla på Lars inne på hans arbetsrum."
"Jag blev med tiden alltmer rädd", skriver Lars, "och upplevde ett allt större obehag över att behöva sitta ner med Lisa. Min upplevelse var att jag aldrig visste när 'nästa dolkstöt' skulle komma från hennes sida.Det här ledde till ångest. Jag började sova dåligt på nätterna och få ont i magen."
Efter att ha granskat utredningen får jag en bestämd känsla av att ledartrojkan inom den enhet, IFO, där Lars arbetade - de två åtalade cheferna + mellanchefen, Lisa - hade pratat ihop sig i syfte att så snart som möjligt göra sig av med Lars. Han var ur deras synpunkt obekväm ur flera olika synpunkter, bl.a. ekonomiska, då man ansåg att han gjorde av med allt för mycket pengar. Personkemin var ju också helt klart i ruiner. Bl.a. kunde Lisa berätta för några av sina anställda - 4 kolleger ska ha hört detta - "att hon fått order uppifrån, från soc.chefen, att göra sig av med Lars." Vid ett senare tillfälle konstaterades "att det från ledningen funnits en önskan att se till att Lars Persson försvann från arbetsplatsen." Ett ännu mer skarpt och ohöljt, och ytterst obehagligt, uttalande ska ha framförts till Lisa från en av de nu fällda cheferna: "Den där djäveln ska bort", alt: "den djäveln ska bort." Naturligtvis kan den nämnde chefen inte påminna sig att han har yttrat dessa ord - vem hade trott något annat? - vilket emellertid kommenteras av tingsrätten på följande sätt: "det kan inte bero på något annat än att han förträngt tanken på detta eller att hans uppgifter om detta är oriktiga."
Det säger sig självt att Lars hamnade i en svår depression och tappade livslusten. Lars själv skrev vid något tillfälle att han var jätteförtvivlad och panikslagen. "Vet inte hur jag ska överleva vidare. Känns bara djupt meningslöst. Fattar inte det här än. Fasar för nätterna. Dom är vidriga." Vid några av de sista möten inom kommunen som Lars var med på beskrevs han på följande sätt av kolleger: "Han var en spillra. Han var mager, forcerad, och luktade väldigt mycket rök"; "Lars var vid detta mötet en spillra och kunde inte sitta still. Han skakade och gick runt i rummet..."
Den 10 juni 2010 tar så Lars sitt liv.
De åtalade cheferna är nu dömda för sin grova brottslighet även om påföljden känns alltför mild. Straffskalan öppnade ju ändå upp för fängelse.
Det utomordentligt positiva med hela den här affären är naturligtvis att rättegången i sig är unik, enl. rättsexperter. Det är första gången som arbetsmiljölagens rättsregler om kränkande särbehandling ställs på sin spets i en domstol. Med tanke på att mellan 100-300 människor årligen tar sitt liv efter mobbning på arbetsplatsen så är rättegången och dess domslut av stort värde för framtiden. Äntligen kan tiotusentals mobboffer Sverige runt få en plattform att stå på när det gäller att skydda sig mot alla dessa psykopater och skitstövlar som gör deras liv till ett helvete. Viljan, och möjligheten, att polisanmäla den här typen av brottslig och kränkande särbehandling bör ju öka betydligt med tanke på att chanserna till fällande dom har förbättrats.
Då detta är sagt måste ännu en skandal i sammanhanget tas upp. De nu dömda cheferna får ha kvar sina jobb inom kommunen. Enligt kommunstyrelsens ordförande Maria Söderberg (C) har man fortsatt fullt förtroende för de chefer som nu av tingsrätten dömts till Vållande av annans död, där alltså bl.a. fängelse ingår i straffskalan. Detta förtroende gäller också den chef som om Lars sa, "den där djäveln ska bort". Ett hån, givetvis, i första hand mot familjen, men även mot svenskt rättsväsende och mot den svenska rättsuppfattningen i gemen. En maktpolitisk arrogans som avslöjar en tvivelaktig rättsmoral.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar