Israelisk statsterror

I april i år kidnappade terrorgruppen Boko Haram 200 skolflickor i nordöstra Nigeria. Ett illdåd som gav upphov till ett välförtjänt ramaskri av vrede i världen. Bl.a. gick utrikesminister Carl Bildt ut med en debattartikel i SVT Opinion den 16 maj som illustrerades med en bild på honom själv hållande ett plakat med texten: "Bring back our girls". Detta som ett led i den kampanj som hade initierats av Michelle Obama- president Obama's hustru -, som någon tid dessförinnan hade gått ut i pressen med ett liknande plakat med samma text. 

I den militära offensiv mot Gaza som den israeliska militärmakten påbörjade för ett par veckor sedan har hitintills 264 människor dödats. Enligt FN:s beräkningar är ca. 80% av offren civila, därav 50 barn. 

Jag förväntar mig nu, vilken minut som helst faktiskt, att den svenske utrikesministern Carl Bildt publicerar sig själv med bild där texten självklart lyder: "Save our children in Gaza".   

Av någon anledning tvivlar jag nu på att detta kommer att ske. Eftersom någon liknande publicering från Vita Huset ännu inte sett dagens ljus, så finns det ju inte någon rimlig anledning för Carl Bildt att agera i saken.

Svensk utrikespolitik i ett nötskal.

      

Sveket mot de misshandlade barnen

På valborgsmässoafton i år, 30/4, hittades en 8-årig flicka mördad efter att under en längre tid varit offer för grov och upprepad misshandel.

Någon vecka därefter, den 8 maj, påträffades ett 2-årigt barn i Huddinge, Stockholm, efter alla tecken att döma misshandlat till döds.

Tyvärr är dessa tragiska fall av regelbunden barnmisshandel endast toppen på ett omfattande isberg. I genomsnitt mördas 5 barn per år som en konsekvens av våldsrelaterade omständigheter. Barnmisshandeln som sådan, riktad alltså mot barn under 18 år, uppgår till ca. 14% av den svenska barnpopulationen. Av dessa 14 % utgör omkr. 4 % allvarlig och upprepad misshandel. Dvs. sparkar, skållning, slag med knytnävar eller andra tillhyggen, stryptag, etc.. ( se bl.a. Här! och Här!).

Glädjande nog har antalet polisanmälningar om misshandel mot de allra yngsta barnen, de mellan 0-6 år, ökat stadigt under senare år. År 2005 noterades 1.096 anmälningar och för år 2013, den senaste noteringen, 3.261. En ökning alltså under dessa år på närapå 300 %, en tredubbling av antalet anmälningar. Dock måste sägas att mörkertalet, även med hänsyn tagen till denna höga anmälningsfrekvens, är ofantligt stort. En år 2011 utförd undersökning rörande ett stort antal misshandelsfall - 0-17 år - pekade på att endast 7% av offren hade anmält saken för någon myndighet (Annerbäck, 2011).   

Men trots denna positiva benägenhet hos det svenska folket att i allt större utsträckning anmäla fall av barnmisshandel till polisen har någon motsvarande tillnyktring inte skett hos de rättsvårdande myndigheterna, framför allt då polis- och åklagarväsendet. Mycket få av dessa brott blir nämligen uppklarade. Av sammanlagt 14.137 fall av misshandel mot barn 0-6 år som anmäldes under åren 2009 - 2013, kunde endast 1.319 fall klaras upp. En uppklaringsprocent på ca. 9 %, en ur alla synpunkter skrämmande låg siffra. Än mer generande ur den synpunkten att dessa myndigheter - polis-och åklagarväsendet - tilldelas drygt 23 miljarder kronor i sin årliga budget (Våld mot barn, 2014).

I FN:s konvention om Barnets rättigheter, vilken ju Sverige har undertecknat, kan vi i paragraf 19 läsa bl.a. följande: "Konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga lagstiftnings-, administrativa  och sociala åtgärder...för att skydda barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, innefattande sexuella övergrepp, medan barnet är i föräldrarnas eller den ene förälderns, vårdnadshavarens eller annan persons vård."

Det innebär alltså uttryckligen att när nio av tio polisanmälningar om misshandel av små barn läggs ner så utgör det ett flagrant brott mot bl.a. ovanstående paragraf i FN-konventionen om Barnets rättigheter och därutöver ett tydligt tecken på ett professionellt misslyckande av i synnerhet polis och åklagare. Och detta trots alltså alla de miljarder som man har till sitt förfogande.

Men framför allt ett enormt svek mot de mest utsatta barnen.