Miljöpartiet har sedan 80-talet haft kravet på medborgarlön inskrivet i sitt partiprogram men efter den senaste kongressen tycks kravet och begreppet har rensats ut. Till mångas förtret ska sägas. Framför allt kanske av miljöpartiets f.d. språkrör, Birger Schlaug, som både i artiklar och föreläsningar ivrigt förespråkar en bred politisk diskussion i ämnet. Se här och här!
Vi har dessutom, i Sverige, sett tillkomsten av en Basinkomströrelse, ett webbforum (basinkomst.nu), som helt och uteslutande ägnar sig åt medborgarlön som en framtida politisk realitet.
Vad är då Basinkomst? Begreppet i sig är inte helt enkelt att reda ut, framför allt inte då det gäller dess ekonomiska förutsättningar och konsekvenser. Men efter vad jag förstår så avses med basinkomst, eller grundinkomst, en individuell inkomst som ska tillförsäkras varje medlem i samhället utan någon som helst behovsprövning eller något krav på motprestation. Den bör vara så pass stor att den når upp till grundnivån i de flesta av våra socialförsäkringar - arbetslöshetsförsäkring, sjukförsäkring, ålderspension, socialbidrag (försörjningsstöd), m.fl. - så att den därmed, i den bästa av världar, i slutändan kan ersätta och radera ut stora delar av detta oöverskådliga socialförsäkringssystem. Detta ska alltså alla få, oavsett om de arbetar eller inte - m.a.o. en grundtrygghet -, på vars bas sedan övriga inkomster och löneinkomster kan läggas på.
Enligt förespråkarna kommer detta att leda till en ekonomisk trygghet för de allra flesta och frihet från förnedrande åtgärder av alla upptänkliga slag. Bl.a. skulle givetvis individen få en värdigare förhandlingsposition gentemot arbetsgivaren med tanke på att vad som än händer - om du så blir utsparkad på gatan - så står du inte helt utan inkomst och försörjning för dagen. Arbetstagaren behöver alltså inte "ta vad skit som helst", utan kan säga nej till både dåliga arbetsvillkor och eventuellt andra nedbrytande relationer. Den sociala grunden för självrespekt skulle troligen öka dramatiskt, liksom vår förmåga att stå rakryggade i relationer av olika slag "och med stadig blick kunna se varandra i ögonen", som en av artikelförfattarna uttrycker sig. "Denna rätt, enl. Schlaug, "bör varje individ ha just i sin egenskap av att vara människa."
Den stigmatiserande upplevelsen för många att med hatten i hand och hjärtat i halsgropen stå inför en socialsekreterare och blotta sitt privatliv för några ynka kronor i socialbidrag skulle därmed kunna förpassas till den historiska sophögen. Förhoppningsvis, åtminstone enl. de mest optimistiska förespråkarna.
Som sagt, kan det va´nåt?
P.S. För övrigt håller jag fullständigt med Birger Schlaug då han i sitt blogginlägg söndagen den 16 mars skriver följande: "Det största skälet till att rösta bort Alliansen heter Carl Bildt. Han utgör en säkerhetsrisk."
