Tibet i den Svarta Vattendrakens år

Foto: Kate Smith

"Mor och far, det är min stora förhoppning att ni ska ta hand om varandra. Ni är de mest kärleksfulla människorna i denna värld. Jag kommer att återgälda er godhet i mitt nästa liv."

Orden ovan stod att läsa i ett brev som hittades i den 17-årige ynglingen Jigjey Kyab's tillhörigheter efter det att han den 19 januari i år begick självmord som en protest mot den kinesiska diktaturens blodiga styre i Tibet. Kroppen återfanns på en gata i Shigtsang Pungkor i östra Tibet. Vid sidan av kroppen, som var genomdränkt med fotogen, låg två tändare i närheten av högra handen. Det förmodades att han intagit någon form av gift för att därigenom, om nu den planerade självbränningen skulle misslyckas - vilket den ju också gjorde - slippa att komma i den kinesiska ockupationsmaktens brutala händer. Brevet fortsatte...

 

 "Om du är din moders son - res dig upp!

                    Söner av Snölandet ('the land of Snows') - res er upp!

                       Må Hans Helighet Dalai Lama leva i evigheters evighet.

                               Jag betygar min respekt för det vita Snölejonet. I mina böner

                                        berjag om kommande lycka för Tibet."

 

År 2012 betecknades i den kinesiska tideräkningen för Drakens år, och avslutades, enligt västerländsk tideräkning, den 9 februari 2013. För Tibets vidkommande gick Drakens år till ända i samma blodiga vånda som det en gång hade inletts, dvs. med tragiska självmordsbränningar i protest mot Kinas allt hårdare ockupation, och som hittilldags, alltsedan Oxens år (2009), uppgår till ca. 97 dödsoffer (se även tidigare blogginlägg 11 dec. 2012). De senaste i raden:

12 januari 2013 - Tsering Tashi, 22 år, brände sig själv till döds i Achok, östra Tibet.
18 januari - Dupchoek, 28 år, Drachen i östra Tibet.

19 januari - Jigjey Kyab, 17 år, se ovan.

22 januari - Kunchok Kyab, 26 år, klostret Bhora i östra Tibet.

 

Drygt 60% av självmordsbränningarna har utförts av ungdomar som är yngre än 25 år; ytterligare ett antal, uppskattningsvis 8 personer, var vid dödstillfället under 18 år.

Med fasa i själen inväntar vi den kinesiska ockupationens härjningar under det år som nu följer, Ormens år...

Den internationella reaktionen på den kinesiska diktaturens brott mot de mänskliga fri-och rättigheterna i Tibet utgör i sig ett mycket sorgligt kapitel. Som jag uppgivit i ett tidigare inlägg (11 dec. -13) så kan den kort sammanfattas i ett enda ord: Tystnad. Möjligen generad tystnad, vilket då skulle bekräfta att det internationella samfundet är medvetet om det förtryck som Kina utövar i Tibet, men att man av olika skäl - främst girighet och feghet, parat med en i dessa sammanhang sedvanlig dubbelmoral - för närvarande inte ser någon möjlighet att kritisera regimen. Pressens tystnad är naturligtvis det som mest upprör, och med tanke på framtiden, oroar. Men, som sagt, Kina är en i ekonomisk mening oändlig marknad med löften om tidigare oanade rikedomar och vinster för den som vet att hålla sig nära de drypande köttgrytorna. Högsta möjliga tystnad är anbefallen! Kritiken mot den kinesiska diktaturen måste hålla en mycket låg profil för att inte äventyra eventuella investeringar och gemensamma affärsprojekt. Nyheterna om de tibetanska självbränningarna redovisas pliktskyldigast i små, kortfattade notiser, som i sin tur endast är regelrätta återgivningar av nyhetsmaterial från utländska och inhemska nyhetsbyråer, ofta avslutade med källbeteckningen "TT-AFP". That's it! 

För att nu ta ett exempel från den morgontidning som jag själv regelbundet läser, Göteborgs-Posten, så återfinns den senaste notisen om en självbränning i Tibet under marginalrubriken "I Korthet" (20/1), där man på några få rader kablade ut nyheten. I vanlig ordning undertecknat med "TT-AFP". Däremot, några dagar senare, fylldes tidningssidorna av devota hyllningar till Volvo-koncernens - AB Volvo - delköp av det kinesiska lastbilsföretaget Dongfeng Motor Group, vilket man i kissnödig hänfördhet anser kunna ge "utmärkta möjligheter till skalfördelar" etc. på bl.a. den enorma kinesiska fordonsmarknaden. I det perspektivet väger givetvis mänskliga fri-och rättigheter mycket lätt.

Jag kommer osökt att tänka på en recension jag läste i Aftonbladet häromdagen (10/2) av tidningens kulturchef Åsa Linderborg. Boken som hon recenserade var den f.d. skjutjärnsjournalisten Åke Ortmark's memoarbok Makten och Lögnen. De erfarenheter Ortmark har förskaffat sig under det halvsekel som han har varit verksam inom yrket, och vilka han redovisar för i boken, har bl.a. resulterat i följande åsikt om journalister: " 'Alla journalister är inte nollor...' Men nära nog. De flesta är korrupta, fega, inkompetenta, osakliga." Allt, alltså, enligt Linderborg's recension och Ortmark's memoarbok.

Men i Kina, liksom i Tibet, inleds den 10 februari Ormens år...Vad bär det månne i sitt sköte för Tibets del? Ytterligare blodsutgjutelse? Tortyr och fängslanden? Ett än hårdare förtryck?