Mobbad tog sitt liv - nu döms cheferna

"Fasar för nätterna. Dom är vidriga."

Bakgrund (saxat ur blogginlägget Mobbning är ett brott som bör införas i Brottsbalken, 2/2): "Vad sedan gäller vuxenmobbning så ska i dagarna, närmare bestämt den 19 februari, ett mycket tragiskt fall av arbetsplatsmobbning avgöras i Östersunds tingsrätt. Det gäller socialsekreteraren Lars Persson i Krokom som en junimorgon år 2010 - dagen innan hans dotter skulle ta studenten - i bottenlös förtvivlan begick självmord efter att, enl. åklagaren, ha blivit utsatt för kränkande särbehandling, i vardagligt tal mobbning, på sin arbetsplats i Krokoms kommun. Två chefer står åtalade för Vållande till annans död i samband med arbetsmiljöbrott. Åklagaren Åse Schoultz kommenterar: Arbetskollegerna har samtliga vittnat om oro och turbulens på enheten, och det förekom härskarteknik..."

Dom har nu fallit i ärendet (Mål nr. B 2863-11). Två chefer inom IFO, Individ- och Familjeomsorgen i Krokoms kommun, fälls för Arbetsmiljöbrott (bl.a. kränkande särbehandling) genom vållande till annans död. De lagrum som hänvisas till är 3 kap. 7§ 2 st. och 10§ Brottsbalken. Där kan vi bl.a. läsa: "Den som av oaktsamhet orsakar annans död, döms för vållande till annans död till fängelse i högst två år...Är brottet grovt döms till fängelse i lägst ett och högst sex år."   

Påföljd: eftersom de båda cheferna "är tidigare ostraffade, kan påföljden för var och en av dem bestämmas till villkorlig dom i förening med kännbara böter." Bötessummor: 23.000, resp. 50.000 kronor.

Utredningen bjuder på upprörande läsning. Arbetsmiljön på den enhet inom Krokoms kommun där Lars hade sitt dagliga arbete, IFO, påminner mer om en ormgrop än om en normal arbetsplats. Hans närmaste chef var känd för sin kontrollerande och styrande ledarstil. Hon tog sig friheten att skälla ut människor när det passade henne. Hörda arbetskamrater vittnade om att "Lars förändrades och blev rädd när Lisa (fingerat namn) tillträdde. Många berättade att hon hade favoriter och 'svarta får', samt att de uppfattade att hon kontrollerade Lars´ärenden , var Lars var osv. De har berättat att hon fick Lars att känna sig osäker och rädd, samt att Lars pratade mycket med dem om hur dåligt han mådde. De har berättat att de även själva uppfattade att hon hade en härskarteknik, att hon skällde och suckade över Lars, samt att hon med blickar visade vad hon tyckte om Lars. De har berättat hur hon kunde gräla på Lars inne på hans arbetsrum." 

"Jag blev med tiden alltmer rädd", skriver Lars, "och upplevde ett allt större obehag över att behöva sitta ner med Lisa. Min upplevelse var att jag aldrig visste när 'nästa dolkstöt' skulle komma från hennes sida.Det här ledde till ångest. Jag började sova dåligt på nätterna och få ont i magen."

Efter att ha granskat utredningen får jag en bestämd känsla av att ledartrojkan inom den enhet, IFO, där Lars arbetade - de två åtalade cheferna + mellanchefen, Lisa -  hade pratat ihop sig i syfte att så snart som möjligt göra sig av med Lars. Han var ur deras synpunkt obekväm ur flera olika synpunkter, bl.a. ekonomiska, då man ansåg att han gjorde av med allt för mycket pengar. Personkemin var ju också helt klart i ruiner. Bl.a. kunde Lisa berätta för några av sina anställda - 4 kolleger ska ha hört detta - "att hon fått order uppifrån, från soc.chefen, att göra sig av med Lars." Vid ett senare tillfälle konstaterades "att det från ledningen funnits en önskan att se till att Lars Persson försvann från arbetsplatsen." Ett ännu mer skarpt och ohöljt, och ytterst obehagligt, uttalande ska ha framförts till Lisa från en av de nu fällda cheferna: "Den där djäveln ska bort", alt: "den djäveln ska bort." Naturligtvis kan den nämnde chefen inte påminna sig att han har yttrat dessa ord - vem hade trott något annat? - vilket emellertid kommenteras av tingsrätten på följande sätt: "det kan inte bero på något annat än att han förträngt tanken på detta eller att hans uppgifter om detta är oriktiga."  

Det säger sig självt att Lars hamnade i en svår depression och tappade livslusten. Lars själv skrev vid något tillfälle att han var jätteförtvivlad och panikslagen. "Vet inte hur jag ska överleva vidare. Känns bara djupt meningslöst. Fattar inte det här än. Fasar för nätterna. Dom är vidriga." Vid några av de sista möten inom kommunen som Lars var med på beskrevs han på följande sätt av kolleger: "Han var en spillra. Han var mager, forcerad, och luktade väldigt mycket rök"; "Lars var vid detta mötet en spillra och kunde inte sitta still. Han skakade och gick runt i rummet..."      

Den 10 juni 2010 tar så Lars sitt liv.

De åtalade cheferna är nu dömda för sin grova brottslighet även om påföljden känns alltför mild. Straffskalan öppnade ju ändå upp för fängelse. 

Det utomordentligt positiva med hela den här affären är naturligtvis att rättegången i sig är unik, enl. rättsexperter. Det är första gången som arbetsmiljölagens rättsregler om kränkande särbehandling ställs på sin spets i en domstol. Med tanke på att mellan 100-300 människor årligen tar sitt liv efter mobbning på arbetsplatsen så är rättegången och dess domslut av stort värde för framtiden. Äntligen kan tiotusentals mobboffer Sverige runt få en plattform att stå på när det gäller att skydda sig mot alla dessa psykopater och skitstövlar som gör deras liv till ett helvete. Viljan, och möjligheten, att polisanmäla den här typen av brottslig och kränkande särbehandling bör ju öka betydligt med tanke på att chanserna till fällande dom har förbättrats.

Då detta är sagt måste ännu en skandal i sammanhanget tas upp. De nu dömda cheferna får ha kvar sina jobb inom kommunen. Enligt kommunstyrelsens ordförande Maria Söderberg (C) har man fortsatt fullt förtroende för de chefer som nu av tingsrätten dömts till Vållande av annans död, där alltså bl.a. fängelse ingår i straffskalan. Detta förtroende gäller också den chef som om Lars sa, "den där djäveln ska bort". Ett hån, givetvis, i första hand mot familjen, men även mot svenskt rättsväsende och mot den svenska rättsuppfattningen i gemen. En maktpolitisk arrogans som avslöjar en tvivelaktig rättsmoral.   

          

        

Hyckleriet skördar nya triumfer(?)

USA:s utrikesminister John Kerry besökte Indonesiens huvudstad Jakarta i söndags (16/2). Han höll tal inför en stor grupp studenter som hade samlats i ett av stadens välbesökta kulturcentrum, och uppmanade där i allvarliga ordalag den Indonesiska regeringen att vidta skyndsamma och effektiva åtgärder för att stoppa och reducera den galopperande klimatförstöringen.

"Det är ingen överdrift, sa han bl.a., "att tala om för er att hela ert sätt att leva, er livsstil, det liv som ni älskar, är idag utsatt för stor fara." Den pågående klimatförstöringen höjer havsnivåerna till mycket riskabla höjder. "En meter", betonade han, "en meters höjning av havsnivån kan leda till att hela Jakarta läggs under vatten".

Han påstod också, vilket naturligtvis är helt riktigt, att klimatförstöringen kan betraktas som det mest fruktansvärda av massförstörelsevapen: "perhaps the world´s most fearsome weapon of massdestruction."

Det är givetvis utomordentligt positivt om det nu är så att USA äntligen vill ställa sig i spetsen för världssamfundet i kampen för en renare miljö, men verkligheten i dag är ju den att USA är en av de stora bromsklossarna i det arbetet. Att skälla på den Indonesiska regeringen för deras dåliga miljöarbete måste väl ändå betecknas som hyckleri med tanke på följande, för USA, generande fakta:

Utsläpp av koldioxid (CO2): USA (2011)...6 miljarder ton /år; per capita (2008)...18,5 ton.
                                        Indonesien...453 miljoner ton/år; per capita   ...1,8 ton.

En viss skillnad onekligen!

   

              

The Intercept - oberoende, orädd, och seriöst granskande journalistik

Så är den då äntligen här. Webbtidningen, eller websiten, The Intercept (länk). Utlovad sedan en tid tillbaks och beskriven som en aggressiv och stark motkraft gentemot den ryggradslösa och toppstyrda mainstream-pressen. Ekonomiskt möjliggjord av auktionssiten eBay´s grundare Pierre Omidyar. Under redaktionell ledning av följande namnkunniga journalister: Glenn Greenwald, prisbelönt journalist, advokat och författare. Kanske mest känd som utgivare av Edward Snowden´s ofantliga dokumentsamling rörande NSA:s olagliga massövervakning världen runt. Jeremy Scahill, granskande reporter, krigskorrespondent och internationell bestsellerförfattare. Laura Poitras, prisbelönt dokumentärfilmare, journalist, och uppburen artist.

Förutom att i det korta perspektivet utgöra en plattform för de avslöjanden som "whistleblower" Edward Snowden kommer att publicera framöver, så formuleras det grundläggande mottot för websiten på detta sätt: 

att "leverera frimodig, orädd och oberoende journalistik inom ett vidsträckt ämnesområde, alltifrån säkerhetspolitiska spörsmål, maktmissbruk och kränkningar av mänskliga fri- och rättigheter, till den massmediala verksamheten, den sociala olikheten i bred bemärkelse, och alla former av finansiell och politisk korruption. Det journalistiska oberoendet garanteras...och våra journalister kommer att tillåtas, och i själva verket uppmuntras, att gräva i olika affärer och politiska händelser utan hänsyn tagen till vilka tår man därvidlag kan komma att trampa på."

Hur underbart låter väl inte detta?

I det första "numret" av webbtidningen som publicerades i dagarna ingår bl.a. en artikel rubricerad The NSA´s secret role in the U.S. assassination program, där USA:s drönarattacker, som hittills kostat drygt 2400 människoliv, diskuteras. Den förfärande godtyckligheten i den metod man använder sig av för att välja ut de mål som ska dödas granskas ingående utifrån hemligstämplade dokument som man har fått tillgång till + intervjuer med i verksamheten engagerade personer. Det visar sig då att man, i stället för att placera agenter "on the ground", i många fall nöjer sig med att analysera signalspaningsdata, framförallt s.k. metadata - ex. vem kommunicerar med vem - som NSA:s globala övervakning tillhandahåller, sammantaget med den information ang. plats etc. som övervakningen av inblandade mobiltelefoner kan ge. Dessa minst sagt otillförlitliga och nonchalanta metoder har också medfört att uppskattningsvis mellan 416 och 951 civila personer har dödats i attackerna.

The Intercept spänner bågen högt och understryker med stort allvar och passionerat engagemang att "en i sanning fri och oberoende press är en av grundbultarna i ett vitalt demokratiskt samhälle."

Det är med stora förväntningar jag ser fram emot kommande nummer. 

På återseende!

  





          

  

   

           

Mobbning är ett brott som bör införas i Brottsbalken

Jag läste för en tid sedan Aftonbladets artikelserie om mobbning: Bryr du dig? en artikelserie om Mobbning. För den intresserade går det att ladda ner genom att trycka på den här länken. Den verklighet som kommer oss till mötes i dessa artiklar påminner mer om utdrag ur kriminalpolisens brottsregister än om en vanlig dag i någon svensk skola. Det rör sig om fysiskt och psykiskt våld i alla dess former: Misshandel (3 kap.5§ Brottsbalken), Olaga hot (4 kap.5§ BrB), Olaga tvång (4 kap.4§ BrB), Förolämpning (5 kap.3§ BrB), Ofredande (4 kap.7§ BrB), m.m. Till detta kommer så också medlöperiet, just detta att titta bort då brottet, mobbningen, försiggår. Lagrummet betecknas Underlåtenhet att avslöja brott, 23 kap.6§ Brottsbalken (BrB).

Ur mobbningssynpunkt är lagkommentaren till brottet Förolämpning mycket upplysande. Den lyder som följer: "En förolämpning ska vara ägnad att såra någon...Förolämpningen kan ske genom att kalla någon för kränkande saker, smäda personen eller bete sig på ett skymfligt sätt. Förolämpning omfattar bl.a. skällsord, skymfliga åtbörder, föraktfull behandling av en annans kropp, ex. genom att spotta på någon."  

Även kommentaren till Ofredande är belysande: "Till ofredande räknas att knuffa någon, slita i annans klädsel, utöva telefonterror, sätta krokben, samt även mobba, för att nu ta några exempel." I förarbetena till den här lagen påpekades också att "Omfattande och systematiska trakasserier, ex. vid mobbning eller annat psykiskt våld, kan utgöra sådana beteenden som är att bedöma som ofredande." 

Den slutsats vi kan dra av ovanstående är alltså att det beteende som vi i vardagslag talar om som mobbning, och kanske rycker på axlarna åt - inte bara kanske utan troligen - är handlingar som i Brottsbalken är definierade som brott, och där i vissa fall fängelse ingår i straffskalan. Trots detta, och trots att ordet mobbning t.o.m. ingår i lagkommentaren till ex. Ofredande ovan, så har mig veterligt ingen enda person dragits inför rätta för just mobbning. Den svenska attityden till mobbning är ju, som vi alla vet, undanglidande och urskuldande, oavsett att ca. 200-300 självmord per år kan hänföras till mobbning i vid mening. 

Vad som behövs är alltså att mobbning som begrepp kriminaliseras och införs i Brottsbalken enl. följande definition som redan i april 2002 utarbetades av Barnombudsmannen: "Utfrysning och andra upprepade och systematiska fysiska och/eller psykiska negativa handlingar som syftar till att bryta ned offret psykiskt eller på annat sätt försätta honom eller henne i en situation av underlägsenhet eller vanmakt."

På så sätt kan berörda myndigheter och vuxna, ex. i skolan, ja, kanske framförallt i skolan, tvingas att ta frågan på betydligt större allvar än hittills, liksom opinionen i allmänhet. Att klassa Mobbning som ett brott enl. Brottsbalken ger naturligtvis en större tyngd åt handlingen som sådan och kan därmed även lättare leda till polisanmälan och åtal. Liksom även medlöperiet, dvs. Underlåtenheten att avslöja brottet, vilket ju även det blir en betydligt allvarligare förseelse.

Möjligen kan man skönja en viss tillnyktring i de här sammanhangen med tanke på det riksbekanta Lundsbergs-fallet där två av mobbarna åtminstone dömdes till Vållande av kroppsskada (3 kap.8§ BrB), trots att åtalet egentligen borde ha omfattat Olaga hot och Ofredande. Om detta kan vi läsa här!   

Vad sedan gäller vuxenmobbning så ska i dagarna, närmare bestämt den 19 februari, ett mycket tragiskt fall av arbetsplatsmobbning avgöras i Östersunds tingsrätt. Det gäller socialsekreteraren Lars Persson i Krokom som en junimorgon år 2010 - dagen innan hans dottern skulle ta studenten -  i bottenlös förtvivlan begick självmord efter att, enligt åklagaren, ha blivit utsatt för kränkande särbehandling, i vardagligt tal mobbning, på sin arbetsplats i Krokoms kommun. Två chefer står åtalade för Vållande till annans död i samband med arbetsmiljöbrott. Åklagaren, Åse Schoultz, kommenterar: "Arbetskollegerna har samtliga vittnat om oro och turbulens på enheten, och det förekom härskarteknik...Det är brottslighet på fängelsenivå. Men eftersom cheferna är ostraffade tidigare yrkar jag på villkorlig dom och kraftiga böter." Läs bl.a. här och här!  Man kan naturligtvis även ifrågasätta åklagarens generositet. Lars å sin sida fick offra sitt liv.

Ett positivt tecken i tiden är i alla fall miljöpartiets Motion, Kriminalisering av mobbning, förslag till riksdagsbeslut (Motion 2013/14: Ju421), undertecknad 2013.10.03. Ur innehållet: "Mobbning måste ges en tydlig definition och klassas som brott. Då skulle mobbning bli ett beteende som vuxna är skyldiga att försöka förhindra. Mobbning som utförs av vuxna skulle straffas."  

Vi får hoppas att riksdagen den här gången kan inse det gränslösa allvaret i frågan och äntligen komma till ett avslut i saken.  

Till dess, kära läsare, vi hörs...