Den kristna mardrömmen

Lydnad, "Obedience", absolut och oinskränkt, är ett av nyckelbegreppen i de högerkristnas ideologi om rätt barnuppfostran.En lydnad som i vanlig ordning, om så skulle behövas, piskas in i de små barnakropparna. En av Michael Pearl's kollegor i ämbetet, evangelisten och pastorn William "Bill" Gothard Jr., Illinois, har drivit kravet på lydnad närapå in absurdum. Gothard är grundaren och den nuvarande presidenten för en stiftelse, eller institution, kallad "Institute in Basic Life Principles". Dessa "Basic Life Principles" utgörs av sju, enligt Gothard, heliga och universella principer som är baserade på bibelns skrifter och bildar fundamentet för en sann livsföring. Bryter man mot någon av dessa gudasända principer får det konsekvenser av ytterst allvarlig natur. En av dessa principer benämns "The authority principle", och innebär kortfattat att man i sitt liv ska visa vördnad och respekt för all överhet som per definition har förlänats sin auktoritet av Gud, och som dessutom, enl. Rom.13:4, "icke bär svärdet förgäves, utan är en Guds tjänare, en hämnare, till att utföra vredesdomen över den som gör vad ont är". Vad det betyder för barnet är naturligtvis lätt att förstå. Det 4:e budet i dekalogen lyder: "Du skall hedra din fader och din moder...", eftersom ju dessa är Överheten par excellence för det lilla barnet och Guds representanter här på jorden. Och om du nu av någon outgrundlig anledning inte skulle göra det så får det som sagt konsekvenser av en art som var och en kan föreställa sig då man läser det bibelord som så att säga innesluter instruktionen för det påföljande straffet: "Den som bespottar sin fader, och försmår att lyda sin moder, hans öga skola korparna vid bäcken hacka ut, och örnens ungar skola äta upp det" (Ords. 30:17).

I den undervisning som Gothard bedriver får barnet tidigt underkasta sig kraven på blind och villkorslös lydnad gentemot auktoriteten. I en av de sånger som barnen ska lära sig att recitera lyder några av raderna:

"Obedience is listening attentively,

          Obedience will take instructions joyfully,

       Obedience heeds wishes of authorities,

       Obedience will follow orders instantly,"

osv., osv..

  

 Då jag läser orden "Obedience will follow orders instantly", dvs. lydnad innebär att genast utföra överhetens order, så kommer jag osökt att tänka på förhören med SS-obersturmbannführer Adolf Eichmann, förintelsens chefsdirigent och en av nazisternas allra värsta skrivbordsmördare. "Jag har hela mitt liv", säger Eichmann vid något tillfälle i förhören, "varit van att lyda...En lydnad som under de år jag tillhörde SS utvecklades till kadaverlydnad, en reservationslös lydnad. Jag lydde, jag lydde!" 

"Come and sing with me

This beautiful song of sadness and misery..."

  
I denna mardrömslika och kärlekslösa värld av frampiskad lydnad, benhårda krav och absolut underkastelse uppfostrades den unge Matthew Murray från Eldredge strax utanför Colorado Springs. "Jag kommer ihåg", skrev han senare på ett web-forum, "den fysiska misshandeln, slagsmålen, skriken och de vansinniga reglerna, and all the Bill Gothards bullshit...Allt som jag fann inom kristendomen andades hat, missbruk (sexuellt, fysiskt, psykologiskt och emotionellt), hyckleri och lögner".

Sent på kvällen den 8 december 2007 - efter att han på webben bl.a. skrivit orden: "I am your nightmare come true" -, klädd i svarta militärkläder och beväpnad med 2 automatgevär och 3 halvautomatiska pistoler med därtill hörande ca. 1.000 skott, begav sig Matthew Murray ut på en mordorgie till staden Arvada i Colorado, där bl.a. en av Gothard-rörelsens kristna träningscenter låg. Därifrån, efter att ha skjutit ihjäl två av centrets elever, fortsatte färden till New Life Church i Colorado Springs. Där sköt han ihjäl ytterligare två ungdomar för att strax därefter, sårad i ena benet, skjuta sig själv i huvudet.

Någon egentlig analys av Murray´s våldsdåd företogs aldrig. Mainstream-media var som vanligt mest intresserade av de spektakulära och blodiga aspekterna av händelsen. Vid något skede i debatten pekade en kvinnlig psykiater på det trauma som möjligen kan ha märkt Matthew Murray under hans uppväxttid i klorna på en förvriden och fundamentalistisk kristendomssyn, "a crazy-making system" som hon kallade det. Detta föll emellertid snabbt i glömska och tolkningsföreträdet övergick snart till de högerkristnas egna gurus som i vanlig ordning skyllde på att han hade sålt sin själ till det ockulta och dätmed till satan och hans mörka anhang. Det var nog tryggast så. Att skylla på satan innebar ju att man slapp företa sig någon djupare reflektion eller analys av vad den verkliga orsaken kunde vara. Satan bar ensam skulden! Nåja, kanske tillsammans med, vilket också framfördes - med tanke på Matthew's  intresse för bl.a. hårdrock - en annan djävul i människohamn: den fördärvliga Rock and Roll-musiken.

To be continued...      

    

 

                                                          

Barnmisshandel i Guds namn

"Slå honom då till dess han skriker: nej, nej, pappa, nej,nej."

"För att förstärka effekten måste varje  slag orsaka smärta, och den högsta smärtan kan man åstadkomma på den nakna huden där känslonerverna är lokaliserade. Ett slag där kommer att orsaka en tillfredsställande och kännbar smärta...Välj rätt verktyg med utgångspunkt från barnets storlek. För barn under1 år räcker det med en videgren, 25 till 30 cm. lång och ca. 0,5 cm. i diameter. Ibland måste man emellertid söka andra alternativ. En linjal på 30 cm., eller en motsvarande träspade, kan vara ett godtagbart val. För det större barnet används med fördel ett bälte eller en kraftigare trägren."

När detta är sagt, och ett lämpligt instrument har utvalts, så gäller det att slå till dess att barnet "visar tydliga tecken på att det är totalt nedbrutet." Fältropet bör alltså vara: "Defeat him totally!" Skulle det nu till äventyrs vara så att barnet faktiskt hörsammar dina förmaningar och tillsägelser strax innan det att riset plockas fram, men ändå i ditt tycke något för sent, "så slå honom ändå". För den goda sakens skull, så att säga. Ett slag för mycket är bättre än inget slag alls. Kom ihåg: "Om du slår honom med riset, så räddar du hans själ undan dödsriket".

Boken, Barnaboken om man så vill, To train upp a child -ur vilken ovanstående citat är hämtade - publicerades hösten 1994 av makarna Michael och Debbie Pearl, Pleasantville, Tennessee. Michael Pearl är missionär, pastor, evangelist och, otvivelaktigt, en kristen fundamentalist. En av gräsrotsaktivisterna i den kristna amerikanska högerrörelsen, "the right-wing Christians". Ideologin, och teologin, bakom den rekommenderade barnmiss-handeln är den sedan många generationer bakåt i den evangeliskt-kristna kyrkan uttalade uppfattningen att betrakta den grova agan/misshandeln som ett hälsosamt korrektiv, ett utomordentligt hjälpmedel, för att på det bästa och mest tidsbesparande sättet piska både arvs- som verksynd ur de stackars barnakropparna. I realiteten, och som praktisk handling, att jämföra med en ordentlig mattpiskning. Helt i överensstämmelse med de råd som den tyske prästmannen J.J. Rambach redan på 1700-talet gav i sin Barnabok ang. uppfostran. För övrigt en i Sverige på den tiden väl spridd skrift: "Gud har givit föräldrarna ris i händerna till att rensa själen från odygder på samma sätt som man slår orenlighet ur kläder. Slå honom då till dess han skriker: nej, nej, pappa...nej, nej..." Men låt inte detta hindra er, utan fortsätt att prygla honom med slag som förorsakar "kännbar smärta" ( se vidare Sourze, Att tämja ett barn ). Sett ur det perspektivet kan alltså makarna Pearl's aggressiva uppfostringsmetoder tolkas som ytterligare en länk i en obruten evangelisk-kristen kedja av brutal barnmisshandel. Varför just Pearl's Barnabok To train up a child har uppmärksammats och skapat en relativt livlig debatt i USA om barnaga etc. beror ytterst på ett antal uppseendeväckande och tragiska mordfall på barn där kopplingen mellan de olika brottsplatserna har varit förekomsten av ifrågavarande bok, alltså Pearl's To train up a child. I mars 2006 fälldes Lynn Paddock i North Carolina, Johnston County, för mord på sin 4-årige son Sean. Sean's rygg var täckt av ärr efter omfattande misshandel, men den direkta dödsorsaken var kvävning efter att ha blivit hårt lindad i filtar. Även det, vilket senare framkom, en form av bestraffning för olydnadsbrott. Modern var övertygad om att hon handlat rätt eftersom hon hade rådfrågat och införskaffat litteratur från makarna Pearl's auktoritativa bokutgivning i ämnet.

2010, i Paradise, Kalifornien, dog 7-årige Lydia Schatz av svårartad vävnadsutmattning pga. ihållande och långvarig misshandel. Hon kunde pryglas i timmar åt gången med pauser endast för regelbundna och salvelsefulla bönestunder. Även här, givetvis, stod Pearl's böcker i högsätet, och främst då To train up a child, vars instruktioner och bud åtföljdes med religiös hängivenhet ( The New York Times ).

I maj 2011 var det alltså dags igen. En 13-årig flicka, Hana Williams - Sedro-Woolley, Washington - hittades död på gårdsplanen utanför sitt hem. En regndiger och kall dag. Naken, utmärglad, och med ansiktet dränkt i en vattenpöl. Vid obduktionen visade det sig att hennes unga kropp var märkt av både läkta och färska sårskador efter en osedvanligt brutal misshandel som måste ha utspelat sig under en längre tid (Case File). Bl.a. ärr, efter vad som konstaterades, som härrörde från slag med den typ av plastslang som rekommederades av makarna Pearl då barnet av en eller annan orsak gjorde sig skyldig till grov olydnad. Enligt senare vittnesmål hade modern också vid upprepade tillfällen högt prisat makarna Pearl's rådgivning i frågor rörande barnuppfostran. I detta religiöst uppskruvade skräckscenario förekom det att Hanna låstes in i en liten kammare dagar i sträck. Utan mat, och med det lilla rummet dånande av skrällande lovsånger varvade med högstämda predikningar ur bibeln till Guds ära.

To be continued...