"Varför dog min farmor? Vad har min farmor gjort för fel?"

Med tårfyllda ögon stod Nabila Rehman, 8 år, inför den amerikanska kongressen den 29 oktober 2013 och berättade om den där dagen i oktober 2012 då hennes älskade farmor Momina dödades av en amerikansk hellfiremissil, avfyrad från en drönare av typen "predator drone". Hela familjen, bl.a. farmor Momina och Nabilas bror Zubair, hade gått ut på ett fält i närheten av byn i nordvästra Pakistan för att plocka okrafrukter till den kommande Eid-högtiden. Efter ett tag hörde Nabila det välbekanta, surrande ljudet av en drönare på den klarblå himlen högt ovanför deras huvuden, följt av två ljudliga klick. Plötsligt blev allt mörkt, ett mörker fyllt av skräck, fasa och död. Nabila såg sin farmor kastas upp i luften och formligen söndertrasas av den häftiga explosionen. Samtidigt som hon i närheten av missilens nedslagsplats hörde det ångestfyllda kvidandet av små barn.

Det var alltså denna berättelse, denna sorgtyngda redogörelse för sin farmor Mominas död, som Nabila ville delge den amerikanska kongressen, det amerikanska folket, i hopp om att få ett svar på frågan: Varför dog min farmor?

Något svar fick hon naturligtvis inte. I stort sett klingade hennes berättelse ohörd. Av representanthusets 435 ledamöter infann sig endast 5. Övriga 430 ledamöter, liksom kongressen i sin helhet, vände henne ryggen och ansåg sig inte ens behöva hedra den sorgsna lilla flickan med att åtminstone lyssna till hennes berättelse. Som tur är återgavs hennes kongressbesök på YouTube där det i dagsläget har delats i över 70.000 gånger, tillsammans med artikeln i Al Jazeera som i sin tur delats  över 80.000 gånger

Vilken skillnad ändå mot den gången när Malala Yousafzai, hon som nästan mördades av de pakistanska talibanerna, besökte USA, talade i FN, och som, helt riktigt naturligtvis, hyllades av en hel värld. Och som dessutom välkomnades av president Obama i Vita Huset för en liten pratstund. När Nabila däremot gästade Washington DC satt Obama i samtal med styrelsen för Lockheed Martin, krigsmaterieltillverkaren med produktion av drönare på sin blodiga meny. Ett uppenbart förakt för en liten flicka på 8 år som har förlorat sin älskade farmor.

Å andra sidan så är det givetvis så att Malala är ett konkret och synligt offer för talibanerna, den amerikanska regimens uttalade fiende, och kan därför användas som en positiv symbol för den amerikanska krigsinsatsen. Nabila däremot tecknar genom sin berättelse en motbjudande och förfärande motbild av samma krigsinsats. En motbild som dryper av blod, död och outhärdlig terror.

 Enligt the Bureau of investigative journalism har det till dags dato utförts 404 drönarattacker på pakistanskt territorium. Totala antalet dödade beräknas till mellan 2400 - 3900; av dessa utgör civila dödsoffer mln. 420-960, varav omkr. 200 är barn. Det måste dessutom fastställas att detta är det blodiga resultatet av en drönarpolitik som står helt utanför demokratisk insyn och demokratiskt vedertagna principer. Ett program designat för utomrättsliga avrättningar, där USA tar sig rätten att i preventivt syfte avliva människor i främmande länder.

Då den amerikanske utrikesministern John Kerry påstår att "the only people we fire at are confirmed terrorist targets at the highest level", så är detta en sanning med betydande modifikationer. Enligt olika beräkningar, bl.a. utförda av the Bureau of investigative journalism och Stanford law school i USA, så uppgår beteckningen "highlevel targets", dvs. kända och högt uppsatta terroristledare och al-Qaidamedlemmar, till endast 2-4% av alla dödade. (se även Här!).

Svaret på Nabilas fråga, Varför dog min farmor?, lär nog dröja ännu ett tag, om den nu någonsin kommer att besvaras. Det var helt enkelt fel farmor.