I den undervisning som Gothard bedriver får barnet tidigt underkasta sig kraven på blind och villkorslös lydnad gentemot auktoriteten. I en av de sånger som barnen ska lära sig att recitera lyder några av raderna:
"Obedience is listening attentively,
Obedience will take instructions joyfully,
Obedience heeds wishes of authorities,
Obedience will follow orders instantly,"
osv., osv..
Då jag läser orden "Obedience will follow orders instantly", dvs. lydnad innebär att genast utföra överhetens order, så kommer jag osökt att tänka på förhören med SS-obersturmbannführer Adolf Eichmann, förintelsens chefsdirigent och en av nazisternas allra värsta skrivbordsmördare. "Jag har hela mitt liv", säger Eichmann vid något tillfälle i förhören, "varit van att lyda...En lydnad som under de år jag tillhörde SS utvecklades till kadaverlydnad, en reservationslös lydnad. Jag lydde, jag lydde!"
"Come and sing with me
This beautiful song of sadness and misery..."
I denna mardrömslika och kärlekslösa värld av frampiskad lydnad, benhårda krav och absolut underkastelse uppfostrades den unge Matthew Murray från Eldredge strax utanför Colorado Springs. "Jag kommer ihåg", skrev han senare på ett web-forum, "den fysiska misshandeln, slagsmålen, skriken och de vansinniga reglerna, and all the Bill Gothards bullshit...Allt som jag fann inom kristendomen andades hat, missbruk (sexuellt, fysiskt, psykologiskt och emotionellt), hyckleri och lögner".
Sent på kvällen den 8 december 2007 - efter att han på webben bl.a. skrivit orden: "I am your nightmare come true" -, klädd i svarta militärkläder och beväpnad med 2 automatgevär och 3 halvautomatiska pistoler med därtill hörande ca. 1.000 skott, begav sig Matthew Murray ut på en mordorgie till staden Arvada i Colorado, där bl.a. en av Gothard-rörelsens kristna träningscenter låg. Därifrån, efter att ha skjutit ihjäl två av centrets elever, fortsatte färden till New Life Church i Colorado Springs. Där sköt han ihjäl ytterligare två ungdomar för att strax därefter, sårad i ena benet, skjuta sig själv i huvudet.
Någon egentlig analys av Murray´s våldsdåd företogs aldrig. Mainstream-media var som vanligt mest intresserade av de spektakulära och blodiga aspekterna av händelsen. Vid något skede i debatten pekade en kvinnlig psykiater på det trauma som möjligen kan ha märkt Matthew Murray under hans uppväxttid i klorna på en förvriden och fundamentalistisk kristendomssyn, "a crazy-making system" som hon kallade det. Detta föll emellertid snabbt i glömska och tolkningsföreträdet övergick snart till de högerkristnas egna gurus som i vanlig ordning skyllde på att han hade sålt sin själ till det ockulta och dätmed till satan och hans mörka anhang. Det var nog tryggast så. Att skylla på satan innebar ju att man slapp företa sig någon djupare reflektion eller analys av vad den verkliga orsaken kunde vara. Satan bar ensam skulden! Nåja, kanske tillsammans med, vilket också framfördes - med tanke på Matthew's intresse för bl.a. hårdrock - en annan djävul i människohamn: den fördärvliga Rock and Roll-musiken.
To be continued...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar