Mitt blogginlägg för dec. 18, 2013, kröntes av rubriken: "Än en gång: Vem bar egentligen ansvaret för giftgasattacken i Syrien den 21 augusti i år? Vems sarin var det?"Inlägget var ett referat av den granskningsrapport som en av USA:s mest erfarna grävande reportrar, Seymour M. Hersh, hade publicerat i den brittiska tidskriften London Review of Books. Artikeln rubricerades Whose Sarin?, och baserades på reporterns omfattande nätverk inom den amerikanska underrättelsetjänsten samt inom delar av den amerikanska militären. Rapporten utmynnar i en som det verkar mycket väl underbyggd slutsats: Bashar al-Assad, och den syriska regimen, var med stor sannolikhet oskyldiga till giftgasattacken i Ghouta den 21 augusti förra året. Åtminstone tycks det föreligga en hel del fakta som talar för den saken. I juridiska termer kan man kanske tala om ett mycket starkt indiciemål. Hersh bygger sin argumentation på en serie väl underbyggda indicier som i slutändan bildar en mycket stark kedja: den syriska regimen var oskyldig till attacken, skulden bör sökas hos de rebellfraktioner som var, och är, nära associerade till al-Qaida.
Hersh avslutar sin artikel Whose Sarin? med en intressant fråga: varför avstod president Obama från att bomba Syrien om han nu var så säker på den syriska regimens skuld? Vad hände egentligen då bara några dagar återstod innan den massiva bombningen - "a monster strike" - skulle ges klartecken?
Svaret ges av Hersh i en ny artikel i samma brittiska tidskrift, London Review of Books. Under rubriken "The red Line and the Rat Line", publicerad den 6 april: "Obama's plötsliga kursförändring hade sitt ursprung i Porton Down, det brittiska försvarets laboratorium i Wiltshire. Den brittiska underrättelsetjänsten hade kommit över ett prov på det sarin som användes i attacken den 21 augusti. Analysen av detta prov utvisade att den typen av kemgas inte ingick i den syriska regimens kemvapenarsenal."
Därmed ansågs saken i det närmaste klar. Eller som en underrättelseofficer uttryckte sig: "Man försöker lura oss" ( 'We´re being set up here' ).
"The Joint Chiefs of Staff", de amerikanska försvarsstabscheferna, varnade därefter presidenten att om han, trots Porton Down-analysen, angrep Syrien så kunde ett sådant anfall betecknas som ett icke försvarbart aggressionskrig.
Resten är historia som man brukar säga. För att undanröja straffaktionen från västmakterna har Syrien undertecknat ett avtal som ålägger regimen att göra sig av med sitt förråd av kemvapen. Där är vi nu.
Den heta fråga som nu återstår är naturligtvis: vem var då skyldig till gasattacken?
Enligt Hersh var det känt sen länge att den turkiska regeringen hade inlett ett omfattande samarbete med al-Nusra - en rebellgrupp med nära band till al-Qaida - i bl.a. ämnet kemisk krigföring. Premiärminister Erdogan's ambition var att konstruera någon typ av händelse - "a false-flag operation", vilken sedan kunde skyllas på den syriska regimen - som gjorde att president Obama skulle vara villig att överskrida "The Red line", den röda linje som Obama hade hotat al-Assad med. Om den överskreds, om något inträffade i den syriska krigföringen som fick oacceptabla följder, så skulle USA igångsätta en militär straffaktion.
"Vi vet", sa en tidigare underrättelsechef till Hersh, "att det var en hemlig aktion ('a covert action') planerad av Erdogan's folk för att knuffa Obama över den röda linjen." Sarinet, och kunskapen, "the know-how", om hur sarinet skulle hanteras, och i förekommande fall produceras och transporteras, tillhandahölls av turkarna.
"But it did not work out that way."
Som tur var - åtminstone tills vidare - så skrinlades bombanfallet på Syrien, vars konsekvenser kunde ha satt hela Mellanöstern i brand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar