Empati, förmågan att förstå och uppleva andra människors känslor, tillsammans med de närbesläktade begreppen medkänsla, sympati, inlevelse, är alla egenskaper som sammantaget med andra ingår i det manual som definierar människan som art och varelse.
Dessa sant mänskliga egenskaper, utan vilka ett samhälle inte kan byggas utan allvarliga konsekvenser, har man under senare tid i Norge velat förbjuda. Regimen, den sittande högerregeringen (Höyre/FrP), har inte bara lagt ett förslag om ett nationellt tiggeriförbud utan har dessutom utarbetat en proposition med syfte att även kriminalisera själva hjälpen till tiggarna. Dvs. man vill förbjuda den enskilde individen och medborgaren att lägga pengar, bröd, kläder, och vad det nu kan vara, vid sidan av tiggaren som sitter vid ingången till mataffären, vinmonopolet, eller på någon annan iskall gata någonstans i landet. Under straffansvar ska det alltså vara förbjudet att hjälpa en medmänniska i nöd. Om du ertappas med att ge uttryck för din medmänsklighet, vilket alltså i Norge ska betraktas som en kriminell handling, så kan du dömas till fängelse i upp till 1 år.
Naturligtvis ett absurt lagförslag som om det skulle genomföras borde, enligt min mening, betraktas som ett Brott mot mänskligheten (art. 7, Romstadgan), och förhoppningsvis lagföras som sådant inför Internationella Brottmålsdomstolen i Haag, eftersom vad man våldför sig på är precis det som utgör begreppet människa. Förutom att det givetvis strider mot ett antal internationella konventioner om mänskliga fri-och rättigheter vilka, förmodar jag, även Norge i bättre tider har undertecknat.
Oisín Cantwell, Aftonbladets rättskolumnist, reagerar sunt mänskligt på ett förnuftsvidrigt förslag: "Det är groteskt och strider mot all anständighet."
Förslaget har inte oväntat applåderats och hyllats av högerextrema webbsajter bl.a. här i Sverige. Den norska lagpropositionen ger ju också tydligt uttryck för en människosyn som delas av många högerradikala rörelser världen runt.
Till all lycka stoppades förslaget i sista stund. Det norska Senterpartiet tog slutligen sitt förnuft till fånga och vägrade att stödja propositionen. Det innebär alltså att det inte blir något tiggeriförbud i Norge, inte heller något förbud mot att hjälpa tiggare. For the time being, som engelsmannen säger. Men bara det att tanken på ett sådant förslag kan uppkomma hos en demokratisk regering i Skandinavien är i sig både obehagligt och illavarslande.
Om, Gud förbjude, den nu nerröstade propositionen återigen skulle läggas på Stortingets bord, och då stödjas av en majoritet av ledamöterna, så ska jag med glädje resa till Oslo och skänka pengar i så många tiggarbössor som jag orkar och hinner. Om jag därför skulle insättas i norskt fängelse så skulle jag betrakta det som en stor ära.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar