"Do not dissent!" Den amerikanska statens metoder för att krossa proteströrelsen Occupy Wall Street.

Cecily McMillan, Occupy Wall Street-aktivisten som jag skrev om i föregående blogginlägg - Slagorden ekade i rum 1116, Manhattan Criminal Court...- dömdes i måndags, 19 maj, till fängelse i tre månader och 5 års "probation", skyddstillsyn, för att ha misshandlat en polisman under tjänsteutövning. Sanningen var ju närmast den, vilket jag också diskuterade i blogginlägget för den 11 maj, att Cecily blev utsatt för sexuella trakasserier från polisman Grantley Bovell, varvid hon som en helt naturlig reaktion på angreppet lyckades tillfoga honom en mindre "blåtira".

Men i det här fallet, liksom i många andra åtal och arresteringar av Occupy-aktivister, spelar den s.k. sanningen en underordnad roll. Målet för staten i det nu föreliggande domslutet mot Cecily McMillan är givetvis, i likhet med alla de övriga politiska rättegångarna mot Occupy Wall Street-rörelsen, att statuera ett avskräckande exempel för att därigenom varna medborgarna för alltför högljudda och organiserade protester mot den rådande politiska ordningen. "Det enda 'brott' som Cecily McMillan har begått", skrev den kände amerikanske kolumnisten Chris Hedges, "var att delta i en fredlig massprotest".

"Probation", skyddstillsyn, är en vanligt förekommande straffsats i de rättegångar som följt på tusentals arresteringar av Occupy-aktivister. En mycket effektiv åtgärd som neutraliserar och tystar den politiske dissidenten genom att låta hotet om ett kommande fängelsestraff hänga som ett damoklessvärd över aktivistens huvud. En protest till och du åker in!

Som ett led i den amerikanska regimens ambition att med hårdföra metoder krossa den irriterande proteströrelsen Occupy Wall Street såg man genom fingrarna med polismaktens uppenbara och olagliga brutalitet då det gällde att sätta stopp för protestyttringarna. Rapporten om detta, "Suppressing Protest: Human Right Violations in the U.S. response to Occupy Wall Street" - utförd av New York University School of Law + Fordham Law School - dokumenterar bl.a. följande punkter ang. speciellt polisens agerande i New York City:

• Aggressiva och i numerärt avseende oproportionerligt massiva polisstyrkor gentemot fredliga demonstranter, åskådare och journalister.
• Blockering av och brott mot pressfriheten.
• Omfattande övervakning av fredliga protestyttringar.
• Våldsamma och nattliga räder mot lugna och ordnade tältläger.
• Oberättigade avspärrningar av det offentliga rummet och skingrande av fredliga demonstranter.
• Godtyckligt myndighetsutövande och grundlösa arresteringar, m.m.,m.m.
• Läs hela rapporten här!

Ett måhända pikant inslag i rättssaken mot Cecily McMillan är att hon fick besök i fängelset av punkgruppen Pussy Riot, världskända för ett regimkritiskt performance framför altaret i Kristus Frälsarens Katedral i Moskva för en tid sedan. En hel värld fördömde naturligtvis det efterföljande fängelsestraffet för punkgruppen och kritiserade i hårda ordalag president Putins förkastliga agerande i fallet. Bl.a. uttryckte den amerikanske presidenten Barack Obama stor besvikelse över hur det ryska rättsväsendet fungerade. Ur den synpunkten måste det ju då vara extra genant för den amerikanske presidenten då Pussy Riot uttalade sitt oreserverade stöd för Cecily och skarpt fördömde både åtalet och domslutet mot henne. Medlemmarna i Pussy Riot ansåg att det förekom stora likheter mellan deras fängelsedom och McMillan's: "Vi fängslades för exakt samma orsak."

Mot den bakgrunden så kanske man kan se vissa likheter mellan de ryska och amerikanska myndigheternas agerande då det gäller att förhindra och sätta munkavle på politiska protestyttringar.

"Do not dissent! som sagt.