Än en gång: Vem bar egentligen ansvaret för giftgasattacken i Syrien den 21 augusti i år? Vems sarin var det?

Vems sarin var det, som sagt, som bar skulden för hundratals människors död i den kemiska gasattacken i regionen Ghouta strax utanför Damaskus i Syrien. Att skuldfrågan var, och är, svårlöst står väl utom allt tvivel ( se tidigare bloggpost 24/11: Aftonbladet och FN:s rapport om den syriska gasattacken...). Emellertid, för någon vecka sedan - den 8 december för att vara exakt - publicerades en artikel som utan tvekan för oss något närmare ett svar. Författaren till artikeln, "Whose sarin?" - införd i den ansedda brittiska tidskriften London Review of Books - är Seymour M. Hersh, vinnare av det prestigefyllda pulitzerpriset och en av USA:s mest erfarna grävande reportrar. Han låg bl.a. bakom avslöjandet 1969 om den amerikanska massakern i den vietnamesiska byn Song My, och år 2004 om amerikanska soldaters övergrepp mot fångar i det irakiska fängelset Abu Ghraib.

Hersh baserar sin information på sitt omfattande, och mångårigt odlade, nätverk inom den amerikanska underrättelsetjänsten - CIA, DIA, INR, med flera - samt inom den amerikanska militären. På intervjuer av tjänstemän och höga befattningshavare inom nämnda underrättelseverksamhet och inom de olika vapengrenarna som nu, med tanke på vad man upplever som Obama-administrationens desinformationstaktik rörande gasattacken, är mycket, mycket upprörda ("very, very upset with the way the information about the gasattack took place.") Detta är alltså människor inom administrationen på olika nivåer som vid sitt tillträde till posten i första hand svär sin ed till konstitutionen, "they take the oath to the Constitution", inte nödvändigtvis till presidenten. "It´s about the truth", som man uttrycker sig. 

I sitt TV-tal den 10 september var president Obama tvärsäker när det gällde skuldfrågan: "We know the Assad regime was responsible..." Detta trots att Obama och hans administration var helt ovetande om, liksom den övriga världen, vem som egentligen var skyldig till gasattacken. Vita Huset hade i det läget helt enkelt valt att ur det underrättelseflöde som var tillgängligt vid tillfället endast välja sådant som uttryckligen kunde användas för att rättfärdiga ett krig mot regimen under Bashar al-Assad: "the administration cherry-picked intelligence to justify a strike against Assad."

Detta sätt att medvetet vilseleda det internationella samfundet för att kunna lägga skulden på Assad retade bl.a. upp en högt uppsatt befattningshavare inom den amerikanska underrättelsetjänsten som i ett email till en kollega vädrade sin vrede och kallade administrationens utpekande av Assad för "a ruse"  (ett trick). "Attacken", skrev han,"var inte utförd av den nuvarande regimen."

Den amerikanska administrationen visste långt före attacken i Ghouta och det efterföljande TV-talet i september att det fanns fler grupperingar i Syrien som hade tillgång till giftgasen sarin. CIA hade informerat Vita Huset om att Jabhat al-Nusra - den kanske starkaste och mest effektiva rebellfraktionen inom oppositionen, allierad till al-Qaida och uppsatt på USA:s och FN:s terroristlista - inte bara hade tillgång till stora mängder sarin utan hade dessutom kunskapen och möjligheten att producera giftgasen. Dessutom, enl. teknisk expertis, kunde man även tillverka, eller få tillgång till, de raketer som användes för att sprida den dödande gasen. Men inte bara Jabhat al-Nusra hade det "know-how" som behövdes för att tillverka och transportera sarinet utan även andra al-Qaida-grupperingar, om än i mindre omfattning. Exempelvis AQI, al-Qaida in Iraq, och ISIS, islamska fronten Irak och Levanten.

En högt uppsatt tjänsteman inom den amerikanska underrättelsetjänsten talade om för Hersh att om en amerikansk missilattack mot Syrien hade blivit verklighet - vilket ju låg på bordet - så skulle det innebära att USA hade givit al-Nusra ett massivt flygunderstöd: "like providing close air support for al-Nusra."

Med andra ord, giftgasattacken i Ghouta kan mycket väl ha utförts av al-Qaida, eller grupperingar associerade till al-Qaida. En "false-flag operation" med syftet att lägga skulden på al-Assad och därmed vinna över västmakterna på sin sida. För att i slutändan kunna bygga en islamsk stat konstruerad och styrd enligt Koranens över 1300 år gamla bud och regler.

Artikeln avslutas med en både skarp och intresseväckande frågeställning. Varför, frågar sig Hersh, avstod Obama från att bomba Syrien om han nu var så säker på Assad´s skuld? "Det verkar", skriver han, "som om Obama vid något tillfälle konfronterades med ett informationsmaterial som helt motsade administrationens benhårda ställningstagande. En oantastlig och beviskraftig information som tvingade honom att inställa anfallsplanerna..."


P.S.:  Det har runnit mycket vatten under broarna sedan Aftonbladet i sin ledarartikel den 12 okt. i år tvärsäkert påstod att "...det är uppenbart att den syriska regimen är skyldig till massmordet"( se bloggpost 24/11). Ett ledarstick som idag närmast framstår som generande ovederhäftigt mot bakgrund av den senaste tidens avslöjanden.