Aftonbladet och FN:s rapport om den syriska gasattacken i Ghouta

För en tid sedan läste jag rapporten om den syriska gasattacken som ägde rum den 21 augusti det här året i Ghouta-regionen i närheten av Damaskus. Rapporten hade utarbetats av FN:s inspektörer under ordförandeskap av svensken Åke Sellström. På grundval av de bevis av olika slag som insamlats fastslogs det med bestämdhet att någon typ av kemisk substans hade använts vid attacken, och då i synnerhet giftgasen sarin. Skuldfrågan däremot - dvs. vem som bar ansvaret för attacken - kunde FN:s inspektörer inte avgöra, vilket ju heller inte hade ingått i deras formella uppdrag. I rapporten finns det alltså inga som helst antydningar om vilka som kan ha utfört gasattacken, vilket också tycks vara en uppgift som kan vara omöjlig att besvara med tanke på att, som man skriver: "Den tid som behövdes för att utföra en detaljerad undersökning...liksom nödvändig provtagning var utomordentligt begränsad. De aktuella platserna har besökts av andra individer både före och under undersökningarnas gång. Fragment av olika slag och andra möjliga bevis har helt klart blivit behandlade på olika sätt och även flyttats på någon tid innan utredningsteamet kom till de olika platserna...tydande på att sådana möjliga bevis har blivit manipulerade."

Med utgångspunkt från rapporten finns det som sagt inga som helst uppgifter om vilka som utförde den bestialiska gasattacken. Döm därför om min förvåning när Aftonbladet i en Ledare den 12 oktober i år påstår följande: "På morgonen den 21 augusti använde den syriska militären giftgasen sarin mot värnlösa män, kvinnor och barn i förorter till Damaskus." Vidare hävdade man att "enligt både oberoende bedömare och den rapport som FN:s inspektörer tagit fram så är det uppenbart att den syriska regeringen är skyldig till massmordet."

 Den som har läst rapporten inser naturligtvis att detta helt enkelt inte är sant. Skuldfrågan berörs överhuvudtaget inte. Dessutom är det utan tvekan så att antalet "oberoende bedömare" som hävdar regimens skuld i gasattacken utan tvekan kan balanseras med ett lika stort antal dito som påstår motsatsen.

I det sammanhanget kan det ju vara intressant att ta del av ett s.k. Memorandum som organisationen VIPS skickade till president Barack Obama den 6 sept. i år. VIPS - Veteran Intelligence Professionals for Sanity - är alltså en grupp som består av aktiva och f.d. tjänstemän på olika nivåer inom den amerikanska underrättelsetjänsten, bl.a. inom CIA, INR - det amerikanska statsdepartementets underrättelsebyrå - och DIA - Defense Intelligence agency. Texten lyder som följer: "Tyvärr är vi tvungna att meddela er att några av våra tidigare medarbetare har berättat för oss, tvärtemot vad er administration hävdar, att den mest tillförlitliga informationen från underrättelseverksamheten visar att Bashar al-Assad INTE var ansvarig för den kemiska incidenten som dödade och skadade syriska civila den 21 augusti, och att även den brittiska underrättelsetjänsten är medveten om detta faktum."

Det bör också sägas att även rebellsidan är utomordentligt kapabla att hantera kemvapen. FN - representerat av Carla Del Ponte, tidigare bl.a. åklagare inom ICC, Internationella brottmålsdomstolen - meddelade redan i början på maj det här året att det fanns starka misstankar om att rebellsidan, inte regeringsstyrkorna betonade hon, hade använt sig av saringas i striderna: "This was used on the part of the opposition, the rebels, not by the government  authorities."

Som det ser ut idag så tycks det alltså vara omöjligt att avgöra vem som bar skulden för gasattacken i Ghouta.

Att överhuvudtaget kunna ta ställning för den ena eller den andra sidan på det syriska slagfältet är naturligtvis i sig en mycket svår och grannlaga uppgift. Valet kan tyckas stå mellan pest och kolera. Regimens bloddränkta illdåd ska ställas mot oppositionens, rebellernas, bevisligen grymma framfart och välomvittnade massakrer på civila. Rebellsidan har under tidens gång alltmer infiltrerats av al-Qaida-grupperingar och till al-Qaida associerade organisationer, ex. al-Nusrafronten (se bl.a. bloggposter 12 maj och 9 juni 2013). Detta innebär i dagsläget att huvudvalet tycks stå mellan den syriska regimen under diktatorn Bashar al-Assad å ena sidan, och å den andra en fundamentalistisk anarki genomsyrad av extrema jihadister och olika al-Qaidaavdelningar. 

Detta är ju också vad Robert S. Ford, USA:s ambassadör i Syrien, påpekade i Istanbul föregående veckoslut inför en församling av "ledande" oppositionspolitiker: "acceptera att den nuvarande regimen får behålla makten en längre tid än vad som kan anses önskvärt, eller konfronteras med ett allt starkare inflytande från extrema jihadistgrupperingar..." 

Ljuset i tunneln då det gäller de allt brutalare stridigheterna i Syrien är idag det s.k. Geneve 2, de kommande fredssamtalen som ska ledas av USA och Ryssland inom en nära framtid, kanske redan i slutet av det här året. Förhoppningsvis kan vi då skönja ett slut på all tragisk blodspillan.