Den 17 augusti föll domen mot de tre medlemmarna i Pussy Riot. Åtalet rubricerades "huliganism grundat på religiöst hat", efter det att bandet hade genomfört en protestaktion i Frälsarkatedralen i Moskva den 21 februari i år. Bl.a. framförde Pussy Riot protestsången "Jungfru Maria, befria oss från Putin", samtidigt som man uppmanade Jungfrun att bli feminist och ta avstånd från Putin. Även den rysk-ortodoxa kyrkans nära band till statsmakten kritiserades i skarpa ordalag.
Domen löd på 2 års fängelse. Ytterligare, alltså, ett allvarligt slag mot den redan hårt ansatta yttrandefriheten i Ryssland, men även mot den sköra rättssäkerheten i landet och ett omisskännligt tecken på domstolarnas beroendeställning gentemot staten, eftersom försvaret i rättegången mot de tre förvägrades de mest grundläggande rättigheterna i en normal rättsprocess, bl.a. inkallande av vittnen. Allt som allt, naturligtvis, ett tydligt och upprörande exempel på maktens "skuggrädsla".
Västvärldens tidningspress uttryckte helt självklart sin avsky för domslutet och för den bristande rättssäkerheten i ett allt mer repressivt Ryssland där yttrandefriheten ocn andra mänskliga fri- och rättigheter som garanteras i FN:s konventionskatalog begränsas och kringskärs i en allt större omfattning då maktapparaten med Putin i spetsen känner sig hotade av demokratiska reformkrav.
Samtidigt, emellertid, i diktaturstaten Bahrain, dömdes Nabeel Rajab - känd människorättsaktivist och chef för Bahrains Center för mänskliga rättigheter- den 16 augusti till 3 års fängelse för ungefär samma typ av "brott", dvs. att i demokratins namn ha utnyttjat yttrande-och mötesfriheten. Åtalet och domslutet i Rajabs fall grundades på anklagelsen att Rajab genom sin aktivitet bland annat på sociala/digitala medier - twitter exempelvis - och genom sitt deltagande i demonstrationer hade uppmuntrat till regimfientliga protester och till krav på demokratiska reformer. Den stränga domen bör nog också ses mot bakgrund av det tal som Bahrains nuvarande diktator, kung Hamad bin Isa al-Khalifa, höll tidigare i veckan där han framhöll att regimen hade en grundlagsenlig plikt att "skydda fredliga, godhjärtade medborgare som inte försöker att utmana eller gripa efter den sittande makten". Underförstått: till skillnad från revoltörer och kriminella som Nabeel Rajab.
Rajab dömdes alltså till ett strängare straff än Pussy Riot. En påbackning, så att säga, med 1 år.
Men om detta får vi inte höra särskilt mycket om i svensk tidningsmedia, ja, inte heller i internationell mainstreammedia. En notis, möjligen, marginalanteckningar. Inte alls att jämföra med uppståndelsen inför Pussy Riot's åtal och domslut.
Orsaken står nog att finna i det faktum att diktaturstaten Bahrain är en "snäll" diktatur, snäll i meningen västvänlig, och som dessutom, vilket givetvis är en väsentlig pusselbit i sammanhanget, har upplåtit en flottbas åt supermakten USA:s femte flotta strax utanför huvudstaden Manama vid Persiska viken. Diktatorn al-Khalifa är alltså en för väst "nyttig" diktator vars brott mot mänskliga fri-och rättigheter i största möjliga utsträckning bör sopas under en redan knölig matta. Vilket också sker, bl.a. genom tidningarnas tystnad inför det förtryck som drabbar folket i Bahrain.
I en videointervju strax före sin arrestering uttryckte Nabeel Rajab sin egen åsikt om sakernas tillstånd, där han bland annat påpekade att närvaron av USA:s femte flotta gjorde kampen mot förtrycket än svårare. Vidare sa han: "Eftersom regimen hålls om ryggen av Förenta Staterna och av den uppbackning med efterföljande tystnad som iakttas av det internationella samfundet, så innebär det att regimen anser sig ha fått ett s.k. "grönt ljus" för sina åtgärder, vilket föder än mer förtryck och utökade attacker mot företrädare för mänskliga fri-och rättigheter."
Av den anledningen, alltså, iakttar tidningarna "största möjliga tyssstnad..." och låter i stället de verbala knytnävsslagen drabba en mer acceptabel slagpåse, Ryssland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar