Skam i repris!

Barnfattigdomen

Statistiska Centralbyrån (SCB) publicerade i början på år 2012 sin rapport rörande de svenska hushållens ekonomiska standard (HEK). Det var i vissa avseenden en mycket deprimerande läsning. Bl.a. påpekade man, och jag citerar, att en...

allt större andel av befolkningen har låg ekonomisk standard (disponibel inkomst per konsumtionsenhet som ligger under 60 procent av ett lands medianinkomst). Detta mått används internationellt som en indikator på risk för fattigdom och socialt utanförskap. År 1991 var andelen i Sverige 7,4%...2010 hade den ökat till 14,1%

Den nämnda måttenheten, dvs. hushåll vars inkomst ligger under 60% av rikets medianinkomst, används bl.a. i EU under beteckningen "Risk of Poverty" och gav, ex. 2009, ca. 240.000 barn som alltså levde i riskzonen för fattigdom (se blogginlägg 24/11 2012, "Skam!").

I början på detta år,i februari 2013, var det återigen dags för en färsk uppsättning siffror från SCB rörande hushållens ekonomi. Det utan tvekan mest alarmerande i detta nya siffermaterial är att ensamstående hushåll med barn (0-19 år) uppvisar en markant och ytterst allvarlig sänkning av sin ekonomiska standard. I början på 90-talet låg 10% av dessa hushåll, dvs. vart tionde, under gränsen för vad som räknades för "låg ekonomisk standard" (Risk of poverty). År 2011, vid det senaste mättillfället alltså, låg vart tredje hushåll - 30,6%, och i barn räknat 155.000 - under samma gräns och därmed utsatta för den fattigdomsrisk som detta innebär, vars konsekvenser många gånger är ett tydligt socialt utanförskap.

I den gruppen av hushåll utgör som vanligt "Barn till ensamstående kvinnor" den mest oförmånligt behandlade kategorin. 14% av dessa barn låg i början på 90-talet under gränsen för "låg ekonomisk standard". I dag, eller rättare sagt vid den senaste mätningen 2011, ligger 41% av barnen under den s.k. "fattigdomsgränsen". Dvs. en katastrofal ökning med ca. 27%. Omfattande omkr. 135.000 barn som befinner sig i en social och ekonomisk utförsbacke.

Sammanlagt, alltså, om vi även räknar med "Barn till sammanboende", så låg vid nämnda tidpunkt, 2011, ca. 360.000 barn (0-19 år) i Sverige under denna "magiska" gräns, dvs. "låg ekonomisk standard" med risk för fattigdom.

Med detta i bagaget så inser man sannolikt att Rädda Barnens fattigdomsrapporter har fullt fog för sina påståenden om att ca. 240.000 barn befinner sig  i vad som kan betecknas som "ekonomisk fattigdom", utifrån ett s.k. "absolut fattigdomsmått" (se även här blogginlägget 24/11 2012, "Skam!").

Vad nu SCB har att frukta är att Janne Josefsson i spetsen för andra medelålders missunnsamma män, som av någon outgrundlig anledning känner sig hotade av de "fattiga" barnen, kommer att racka ner på dessa siffror under vredestyngda utrop som ex. "Tjafs...vänsterfasoner...jävla gnäll" und so weiter.