AB Mord - den amerikanska drönarpolitiken i Pakistan

Foto: Akin Hos

"Bryant såg ett skarpt ljussken på dataskärmen: explosionen. Barnet som han tidigare hade sett var försvunnet. Han kände sig plötsligt illamående.
  - Dödade vi ett barn just nu? frågade han mannen som satt bredvid honom.
  - Yeah, jag antar att det var ett barn, svarade piloten. "

Just den här konversationen utspelade sig i en hermetiskt tillsluten container på en amerikansk flygbas i New Mexico, men kunde lika gärna ha ägt rum i Creech air force base i Nevada eller i Langley, Virginia. Eller i någon annan av alla de undangömda containrar och bunkrar där amerikanska militärer, "drone pilots", sitter framför datorer och monitorer med händerna flyhänt verksamma över tangentbord och joysticks. När ordern kommer - Shoot! - agerar operatörern skyndsamt vid sin joystick och låter drönaren - " an unmanned aerial vehicle", ett förarlöst flygplan utrustat med missiler - tusentals mil därifrån avfyra en "hellfire missile" som sedan på ett ögonblick sprider död och förintelse vid nedslaget. 

Användandet av de förarlösa och robotbeväpnade flygplanen - "reaper drones" och "predator drones" - ingår i ett amerikanskt militärprojekt som går under benämningen "targeted killings" (ung. målinriktat dödande). Det uttalade motivet för programmet är att uppsöka och döda kända och militanta terrorister. Urvalet görs utifrån en s.k. "Kill list", en dödslista, som konstrueras i Vita huset under ledning av presidentens rådgivare i frågor rörande kontraterrorism, John O. Brennan - i dagarna utnämnd till ny chef för CIA - och övervakas personligen av president Barack Obama. Någon demokratisk genomlysning av programmet, exempelvis genom att låta Kongressen genomföra en granskning av hela komplexet, förekommer inte. Inte heller har objekten, de enskilda individerna på "the kill list", ingått i någon juridisk rättsprocess, vilket ju annars är en självklarhet i en demokratisk rättsstat för att man därigenom ska kunna utröna eventuell brottslighet. Tvärtom...allt är mycket hemligt, kontrollerat av presidenten personligen och av hans militära rådgivare, bl.a. Brennan, och av de militärer som utsetts att verkställa själva dödandet. Ett mål utses, ett beslut tas, varefter en hellfire missile avfyras och ett antal "terrorister" dödas. I bästa fall, ska sägas. Någon senare uppföljning för att utreda huruvida terroristerna verkligen var terrorister, eller helt vanliga civila, görs  inte. Rättslösheten är monumental. President Obama har helt enkelt erhållit befogenheten att agera både som åklagare, domare, jury, bödel, och i sista hand även den som mörklägger hela operationen. Allt sammantaget pekar alltså på att det under benämningen "targeted killings" helt simpelt döljer sig ett program för direkta lönnmord som opererar helt utanför demokratiskt vedertagna rättsprinciper. Vilket också, i sin tur - som Jan Guillou påpekade i en artikel i AB 13/1 - innebär att Barack Obama kommer att gå till historien som den amerikanske president som beordrat flest lönnmord.

En amerikansk utredning - "Living Under Drones" - utförd av Stanford Law School och New York University School of Law har granskat den amerikanska drönarverksamheten i Pakistan från år 2004 till september 2012. Under den tiden verkställdes 344 drönarattacker på Pakistanskt territorium. 52 av dessa genomfördes under den förre amerikanske presidenten, George W. Bush, dvs. t.o.m. januari 2009 då han lämnade ämbetet. Därefter, under Barack Obama som president, har en uppseendeväckande eskalering skett. Hittills under hans presidentperiod, t.o.m. som sagt september 2012, har 292 drönartillslag  utförts, alltså drygt 5 gånger så många som under president Bush. Antalet döda, eller om man så vill, antalet lönnmord - eftersom de är att betrakta som "extrajudicial killings", utomrättsliga avrättningar - 3.325 människor, "terrorister" i amerikanskt språkbruk. Oberoende utredningar har visat att i denna siffra ingår 881 civila, varav 176 barn. Endast ca. 2% av alla dödade kunde anses som "high-level targets", dvs. kända och högt uppsatta terroristledare. 

En av de principer som är ledande för "drönarpiloterna" i sina bunkrar och containrar världen runt, och i den praktiska verkligheten på marken, liksom för urvalet på "dödslistorna", benämns "signature strikes" (signaturtillslag). Kort uttryckt, eftersom man många gånger är osäker på den exakta identiteten på de tilltänkta offren, söker man i stället efter karaktäristiska beteendemönster, utseenden etc. - ex. "Den där ser ut som en typisk terrorist" - eller efter människor som rör sig i områden som, enl. amerikanerna, behärskas av terrorister och som därför inte kan ha rent mjöl i påsen. Man går så långt till att betrakta alla män i vapenför ålder som befinner sig i dessa områden som misstänkta och militanta terrorister, "to be combatants", och som därför anses utgöra legitima mål för drönarnas missiler. Någon efterföljande undersökning görs inte, som sagt, och hur skulle detta egentligen gå till då offren mestadels är lemlästade, sönderslitna och  svårt brända till oigenkännlighet.

En av de mer försåtliga metoderna för att kunna döda så många som möjligt är de s.k. "double taps". Efter den första drönarattacken, "the first strike", rusar människor vanligtvis till för att på något sätt kunna bistå sårade och skadade. En självklar och sant mänsklig reaktion. Då avfyras nästa missil, "the second strike", och dödar urskillningslöst även ett antal av de tillskyndande hjälparna. Ett cyniskt och djupt inhumant beteende som naturligtvis också säger en hel del om de människor som planerar och utför dessa lönnmord. En pakistansk journalist vars son mördades i en av dessa attacker uttryckte sin avsky i en tidningsintervju: 

Det är för mig ofattbart att en människa så till den grad kan sakna vanlig mänsklig medkänsla och barmhärtighet, och fortsätta med dessa illdåd under flera års tid. De kan inte betraktas som mänskliga varelser.

Christof Heyns, FN:s specielle sändebud ang. utomrättsliga avrättningar, fastslår bestämt att "om civila hjälpare (rescuers) medvetet attackeras, så är det ingen tvekan om vad lagen säger: dessa attacker utgör uppenbara krigsbrott (war crimes)".

Den juridiska analysen av Barack Obama´s drönarpolitik visar också, enl. den ovanstående amerikanska undersökningen "Living under Drones", att agerandet som sådant opererar helt utanför den demokratiska rättsstatens grundläggande principer. Det strider inte bara mot FN:stadgan rörande nationers territoriella integritet - art. 2(4), vilket innebär att drönartillslagen bör betraktas som krigshandlingar, "acts of war" - utan även mot den internationella folkrättens lagregler ang. beteendet vid väpnade konflikter (International humanitarian Law) och mot Lagen om mänskliga fri- och rättigheter (International human rights Law). Därutöver, märkligt nog, bryter Barack Obama även mot den egna, inhemska, konstitutionen - The Constitution of the United States - som förbjuder krigshandlingar utan kongressens hörande och utomrättsliga avrättningar (extrajudicial killings), senast kodifierat i en s.k. exekutiv order från president Gerald Ford 1976: "ingen anställd av Förenta Staternas regering ska engagera sig i, eller konspirera med syftet att utföra lönnmord (assassination)."

Sedan några år tillbaka har drönarna även opererat i Yemen enligt The Bureau of Investigative Journalism. Till dags dato har man registrerat mellan 50-86 tillslag med omkring 375-1075 döda, inkluderande 171 civila varav 35 barn. I Somalia, åren 2007-2013: 9 "drone strikes", antalet döda mellan 58-170, varav 11-57 civila, inkl. 3 barn. 

Med utnämningen av John O. Brennan till ny CIA-chef, en av drönarprogrammets upphovsmän, bör man nog inte förvänta sig någon avmattning i programverksamheten, eller för den delen någon allmän politisk tillnyktring. Tvärtom, förmodligen, genom utnämningen kan det vara så att drönarattackerna världen runt ska utökas, varvid politiken med utomrättsliga avrättningar kommer att cementeras.

Shame on you, mr. president!